Det får man verkligen säga att Jugholth gjort, han ljuger och bedrar. I nästa sekund står han och förfasar sig över att vanliga svenssons utnyttjat systemet gällande assistansersättningar. Hade han (Jugholth) visst om det hade han säkert varit rullstolsbunden.

Ja de kan då se till att ens politikerförakt får brännsle!

Att skriva här, det är igentligen lite speciellt. Jag kan välja att skriva om allt och inget. Få vet vem jag är och det gör att jag kan välja att skriva något allmänngiltigt eller något direkt riktat till någon.

Men en stor fråga är om ni som läser står ut med att jag inte kan stava?

Man kan alltid skriva och påstå att det är budskapet som är det viktigaste. FEL!!!

Det är en kombination mellan budskap, melodi och stavning som gör att det blir magiskt.Sedan är det bara att se till att det som skrivs är tillräckligt intressant.

Men vad en gammal gubbe skriver, vad kan vara intressant i det?!

Hoppas ni har en trevlig kväll.. det har jag haft. En underbar människa har underhållit mig med fina ord om vem jag är..

Man faller alltid för det..

Kram till er alla som läser detta!

//S

Hösten har en otrolig inverkan på mig, det glider in ett mörker i mitt sinne. En känsla av ledsenhet som lägger sig som en blöt filt över mitt humör. Lägger man sedan till dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Då blir det inget positivt resultat.

Jag är en energitjuv som glider in på min arbetsplats och "suger" i mig den energi som finns, arg och trotsig som en 4-åring för att alla där inte är i samma sinnestämning som jag.

Phu!!! Hur narsicistiskt var inte det. Att ens skriva eller tänka den tanken är befriande och dj-ligt jobbigt.

Men nu har det skett en förändring i mitt liv, det har kommit in ett ljus i min tillvara, en människa som har en förmåga att tränga innanför mitt pansar jag har runt mitt hjärta. Som kan läsa mig som en öppen bok, jätteläskigt!

Hur kan man det, hur gick det till, hur och måste jag skydda mig mot det????

Jag som alltid varit van vid att "skydda" mig själv för att inte bli ledsen eller huggen i ryggen. Och därmed inte låtit någon komma mig nära, visa mig sårbar eller berättat hur jobbigt vissa dagar kan vara. Detta är otroligt befriande att känna att det finns någon som kan "läsa" mig.

Gud vilken komplicerad människa man är!! Kan bli så trött på mig själv!!

Men samtidigt som jag upplever denna nya känsla av bli "avslöjad", avläst eller hur man nu ska uttrycka det. Är jag så väldigt, väldigt glad över att fått den förmånen att den människan kommit in i mitt liv. Ett ljus i mitt totala höstmörker! 

Med en följeslagare med de egenskaperna och en massa andra, hur ska det gå med min dåliga självkänsla, självförtroende och höstdepretioner???

Fan, det ser ju ut som om jag skulle kunna bli "frisk"!!! Vad nu det är?! Det pirrar i min mage av glädje när jag tänker på detta.

Tack!!

"Tack och hej, Leverpastej!"

//S

Ibland har man tur som en tokig!

Tänk att i sista stund inse att man har tur och detta när man nästa inte har en uns av kraft kvar!

Vad hade då hänt om man inte upptäckt det?

Ja det kan man bara sia om, för tur är det! Att man inte hade otur!

Gud vad jag mår gott, jag har ju sån tur!

//S