Hemmasittande barn

Det kommer fler och fler rapporter om hemmasittande ungdomar

Hur blev det så

Det finns flera anledningar till att det blev så.

Man orkar inte vara IR

Är livet i real life så jobbigt att man måste gömma sig bakom en pseudonym för att orka med. Tänk att sitta där bakom en skärm, avskärmad från det vanliga livet. Osårbar från elaka människor, i trygghet och långt från alla. Där vågar man göra allt och inget.

Man är kanske inte allt man skriver att man är…

Man kan leva ut sina innersta tankar, ingen kan påverka en.

Leva eller inte leva

Kan det vara så, att om man nu inte tillhör dessa ”vackra människorna” och kanske är blyg och lite tillbakadragen. För att ge sig ut och möta alla dessa lyckade människor, vad gör man då?

Man kan ju starta upp det internet baserade programmet Secondlife och där börja leva ett liv som man bara hör talas om. Det finns inga misslyckanden, inga missprydande finnar eller andra defekter bara vackra och lyckliga människor.

Snygg söt sexig

Klart man är söt, snygg och sexig. Det är ju det som samhället kräver av en annars är man en underlig människa. Man måste sträva efter det annars finns man inte.

Att motionera inne?! Hur blev det så?

Är det för att vi inte har tiden att gå ut för att motionera? Kan det vara så at vi inte har ekonomin eller är det helt enkel så att jag är så missnöjd med mitt utseende att jag vågar mig inte till tennisbanan. Bättre att vara inne.

Promenadband

Nu håller vår gamla landslags brottare Martin på med reklam för att promenadband. Nu ska vi motionera än mer inne. Vi behöver inte gå ut, vi kan promenera inne. Man kan till och med låta hunden gå inne på bandet. Problemet är väl att nu behöver vi en stolpe för hunden att kissa på men det kommer, var inte oroliga för det. Och hundlåda för hundar som döljer lukten, precis som kattsanden gör i kattlådorna.

Kolla skärmen

Vi har blivit hjärntvättade till att bara kolla skärmen, allt som står där, är verklighet.

Hur blev det så?

Ja jag vet inte men för ett antal år sedan hade jag ett gäng osedvanligt underliga värnpliktiga soldater. Det förstod inte det med solidaritet och respekt, utan ifrågasatte allt och när det blev någon form av konsekvens var det någon annans fel att det blev så. Då kom vi på att de var ett resultat av 68 generationens uppfostran.

Fri uppfostran

Ifrågasätt allt, det är du mot alla. Det verkar vara det som dessa barn fick med sig ut i livet. VI är ett fult ord, vad de äldre säger ska utmanas och göras tvärtom. Nu fick de barn dessa individualister och gränslösa, vad händer?

För unga mödrar ger barn med bordeline

Det visar sig i forskning att mödrar som är unga har ett problem med att knyta an till sina barn, eftersom de själva är barn i själ och tanke. Deras kroppar må vara en utvecklade och mogna men det saknades en emotionell bit i det hela. Allt detta visade sig att dessa barn hade problem senare i livet. Och då utvecklade många boardeline personligheter.

Nästa generation växte upp och blev individualister som saknade all känsla för begreppet vi. Att ta hänsyn och ta ansvar för sina handlingar. Där föds begreppet curlingföräldrar, de sopar framför sina barn. Fixar och trixar för att fixa det som de missat i sin uppfostran. Varför låta barnen ta ansvar för det de åstadkommer, när mamma kan ringa och fixa till det i efterhand.

Som en soldat sa till mig:

Kapten, detta är inte min grej, jag vill byta. Och det med tårarna sprutande nedför kinderna. Vad säger det en?

Jo för mig står det klart att dessa curlade barn är helt utan själförtroende och när det tar emot, är lite jobbit i livet, byt eller gör något annat. Ta för allt inte tag i det och övervinn problemet. Nej, byt i stället.

De som växer upp nu, vad har de med sig? Ingen vi- känsla, man behöver inte att ansvar för något, allt är bara att byta ut mot något bättre. En självkänsla som är i botten!

Är det då underligt att det blir ensamsittande barn som inte vågar att lämna den virtuella världen och vistas ute i verkligheten?

Vi skördar bara det våra föräldrar sådde i ett rus under Roskildefestivalen eller i rökridån under almarna i Kungsträdgården. Så sluta klaga och bekräfta barnen med kärlek och låt dem misslyckas och reda upp det själva.  Släng ut datorn från tonårsrummet och placera den i vardagsrummet.

Tack och hej... leverpastej //S