Nu kan man ju undra vad jag menar med den rubriken, "att gå sönder lite"?!

Det är så att min Pappa dog för över tio år sedan och i samband med det avvecklade jag hans företag. Jag var focuserad och plockade ned allt av värde i ett rum i källaren. i den handlingen arkiverade jag min sorg också. Om det var så listigt kan man ju nu diskutera. 

Nu 14 år sedan tvingas jag flytta detta arkiv, för fastigheten där det är, har fuktskadats. Jag ljuger inte när jag säger att för varje ritning som jag packar ner i kartonger, blir min smärta bara värre och värre.

Farsan var min trygghet och stabilitet i livet! Det faktumet har jag lyckats dölja för mig själv i många år nu!

Idag är det jag som förväntas att vara stark och trygg, i och med mitt rotande i arkivet, har all min trygghet fått sig en knäck.

Nu har min fru, som är inne på sin andra cellgiftsbehandling, fått besked att denna omgång i behandlingen inte gjort någon skillnad.

Idag ringde jag och bad om att få nya lyckopiller!

//S