Hemmasittande barn

Det kommer fler och fler rapporter om hemmasittande ungdomar

Hur blev det så

Det finns flera anledningar till att det blev så.

Man orkar inte vara IR

Är livet i real life så jobbigt att man måste gömma sig bakom en pseudonym för att orka med. Tänk att sitta där bakom en skärm, avskärmad från det vanliga livet. Osårbar från elaka människor, i trygghet och långt från alla. Där vågar man göra allt och inget.

Man är kanske inte allt man skriver att man är…

Man kan leva ut sina innersta tankar, ingen kan påverka en.

Leva eller inte leva

Kan det vara så, att om man nu inte tillhör dessa ”vackra människorna” och kanske är blyg och lite tillbakadragen. För att ge sig ut och möta alla dessa lyckade människor, vad gör man då?

Man kan ju starta upp det internet baserade programmet Secondlife och där börja leva ett liv som man bara hör talas om. Det finns inga misslyckanden, inga missprydande finnar eller andra defekter bara vackra och lyckliga människor.

Snygg söt sexig

Klart man är söt, snygg och sexig. Det är ju det som samhället kräver av en annars är man en underlig människa. Man måste sträva efter det annars finns man inte.

Att motionera inne?! Hur blev det så?

Är det för att vi inte har tiden att gå ut för att motionera? Kan det vara så at vi inte har ekonomin eller är det helt enkel så att jag är så missnöjd med mitt utseende att jag vågar mig inte till tennisbanan. Bättre att vara inne.

Promenadband

Nu håller vår gamla landslags brottare Martin på med reklam för att promenadband. Nu ska vi motionera än mer inne. Vi behöver inte gå ut, vi kan promenera inne. Man kan till och med låta hunden gå inne på bandet. Problemet är väl att nu behöver vi en stolpe för hunden att kissa på men det kommer, var inte oroliga för det. Och hundlåda för hundar som döljer lukten, precis som kattsanden gör i kattlådorna.

Kolla skärmen

Vi har blivit hjärntvättade till att bara kolla skärmen, allt som står där, är verklighet.

Hur blev det så?

Ja jag vet inte men för ett antal år sedan hade jag ett gäng osedvanligt underliga värnpliktiga soldater. Det förstod inte det med solidaritet och respekt, utan ifrågasatte allt och när det blev någon form av konsekvens var det någon annans fel att det blev så. Då kom vi på att de var ett resultat av 68 generationens uppfostran.

Fri uppfostran

Ifrågasätt allt, det är du mot alla. Det verkar vara det som dessa barn fick med sig ut i livet. VI är ett fult ord, vad de äldre säger ska utmanas och göras tvärtom. Nu fick de barn dessa individualister och gränslösa, vad händer?

För unga mödrar ger barn med bordeline

Det visar sig i forskning att mödrar som är unga har ett problem med att knyta an till sina barn, eftersom de själva är barn i själ och tanke. Deras kroppar må vara en utvecklade och mogna men det saknades en emotionell bit i det hela. Allt detta visade sig att dessa barn hade problem senare i livet. Och då utvecklade många boardeline personligheter.

Nästa generation växte upp och blev individualister som saknade all känsla för begreppet vi. Att ta hänsyn och ta ansvar för sina handlingar. Där föds begreppet curlingföräldrar, de sopar framför sina barn. Fixar och trixar för att fixa det som de missat i sin uppfostran. Varför låta barnen ta ansvar för det de åstadkommer, när mamma kan ringa och fixa till det i efterhand.

Som en soldat sa till mig:

Kapten, detta är inte min grej, jag vill byta. Och det med tårarna sprutande nedför kinderna. Vad säger det en?

Jo för mig står det klart att dessa curlade barn är helt utan själförtroende och när det tar emot, är lite jobbit i livet, byt eller gör något annat. Ta för allt inte tag i det och övervinn problemet. Nej, byt i stället.

De som växer upp nu, vad har de med sig? Ingen vi- känsla, man behöver inte att ansvar för något, allt är bara att byta ut mot något bättre. En självkänsla som är i botten!

Är det då underligt att det blir ensamsittande barn som inte vågar att lämna den virtuella världen och vistas ute i verkligheten?

Vi skördar bara det våra föräldrar sådde i ett rus under Roskildefestivalen eller i rökridån under almarna i Kungsträdgården. Så sluta klaga och bekräfta barnen med kärlek och låt dem misslyckas och reda upp det själva.  Släng ut datorn från tonårsrummet och placera den i vardagsrummet.

Tack och hej... leverpastej //S

Längtan och saknad men också att prioritera.

Just nu är det läget i mitt liv då jag har blivit bortprioriterad och det för en större sak. Men samtidigt måste man sätta saker i sitt perspektiv, att inte få träffa en älskling på en månad när man bor tre timmars bilresa bort, är fruktansvärt jobbigt.

Jag har för första gången i mitt liv gråtit av längtan, jag är ju karl och en sådan ska väl inte gråta av längtan.

Det känns som om hjärtat ska gå sönder i bröstet, hade man bara något hopp om att få ses lite så hade det hjälpt men inte!

Med rödsvullna ögon sitter jag nu här och skriver. Livet suger just nu fett.

Funderar på att hoppa allt och ses till efter nyåret. Vet inte om jag pallar denna berg o dalban som jag kanar runt i just nu. Kanske bästa att ställa in sig på att inte ses alls på en lång tid.

Att på något sätt gå in i en nollzon, där jag sysselsätter mig med vardagen och inte tillåter mig att känna!

//S

Jag vill igentligen inte erkänna för mig själv, att jag känner mig ledsen och förvirrad. Ett tag funderade jag på om jag led av någon personlighetssjukdom.

Jag som aldrig varit orolig över att vara ensam, har inte känt mig ensam. Men NU gör jag det, rädd för att bli ensam. Rädd för att bli övergiven.

Men det jag frågar mig, är varför just nu, hur och varför dyker det upp nu?

Det borde vara nu som jag ska vara stark och se framåt och inte känna mig liten, ledsen och ensam.

Fan vilket våp man är.

Jag funderar också på om det är en reaktion på hur jag har det på min arbetsplats. Den som jag för övrigt ska lämna. Eller så är det rädslan över att greppa något nytt som gör att jag är rädd och förvirrad. Och sorgen över att lämna det invanda.

Denna resa gör jag ensam, måste göra den ensam. Behöver bevisa var jag står, för mig själv. Innan jag kan göra det finns det ingen framtid för mig.

Finns det hpp för mig??

//FFF

Barnen, livets njutning heter det, och barnbarn livets efterrätt. Ja det kan vara så men för mig är det förknippat med otroligt många kännslor.

Lillstumpan och Storstumpan berättade att de suttit och storgråtit och kommit på att mamma inte sagt att hon älskade dom.

Då fick jag en otroligt stor klump i magen, hur var det med mig, var det lika illa med mig också? Ja det kanske det har varit men nu har jag bestämt mig att de ska inte ske.

De ska få veta att jag älskar dom otroligt mycket. Jag är en otroligt stolt pappa som går med högburet huvud. De gör mig stolt varje dag och jag älskar dom. Nu rinner tårarna ned för min kind.

Älskar er ungar!

//S  

Det är nog nyttigt att då och då få känna saknad, den där känslan i kroppen att det känns tomt. Och längtan efter detta man saknar.

Det är nog för lite längtan i dag. Allt ska tillfredställas omedelbart, barn vet inte hur det är att få längta till Julafton, födelsedag eller andra tillfällen. Vi som föräldrar har i husfridens namn offrat längtan och saknad, bara för att ingen får i dag bli ledsen eller besviken.

Och jag tror att det är nog ingen som inte håller med mig, innerst inne. Vi curlar  våra barn och gör dom oftast en otjänst. De får inte känna av en konsekvens, utan där står vi föräldrar och betalar konsekvensens pris. Vad lär sig våra barn på det? Inget vill jag påstå.

Samma sak är det med längtan, men det är inget fenomen som bara gäller barn! Tv3:s serie Lyxfällan är väl ett lysande exempel på hur vi vuxna faller för dessa "quickfix". SMS-lån, SMS-guld och andra snabba lösningar som ger pengar. Till en hutlös ränta, dessutom.

Såg i kväll ett par som tjänade efter skatt 30 000:- och hade låne och ränteutgifter för 45 000:-!!!

Vart gick det fel där?

Nej gneta och längta...tänk vilken tillfredställelse det blir och hur mycket man kommer att vårda det som gentats ihop.

Inget slit och släng...

//S

Miljonerna seglar förbi Gotland

Ja nu är det så!!!! Thoooomsson har slagit till!

Hur kan man väga Kryssningskajen mot Arenahallen på Hällarna!

Fan, vi ska ju leva här på ön, då framstår arenahallen för mig som ett korkat alternativ. Hur kan man ens väga dessa mot varandra. Det är väl en logik som inte vi innevånare kan förstå, för vi har väl inte den helhetsblicken som Thoooomsson har!

I dagens GA står det:

Ny kaj vägs mot kostnader för arenahall

Det blir färre och färre kryssningsfartyg som vill stanna till i Visby. Det finns långt gångna planer på en kryssningskaj, men de planerna står och väger mot kostnaderna för den planerade arenahallen.
- Vi kan inte dra på med så många projekt på samma gång, säger byggnadsnämndens ordförande Lars Thomsson (C).

Kan det bero på att Thooomsson är så het på att få kalla arenahallen Thom peng pung. som gör att han är så på!??

Det är ju enorma värden som seglar förbi ön, om vi INTE ser till att skapa förutsättningar för att dra in stålar till ön.

Jag tvivlar om en arenahall kan dra in dessa pengar till ön och skapa förutsättningar för fortsatt välfärd på ön.

Redan nu är det illa nog, se vad GA skriver i dag:

Antalet kryssningspassagerare i Visby har halverats, från över 60 000 förra året till 36 000 i år. Mycket av minskningen beror på att fartygen blir allt större, och de stora fartygen kan inte anlöpa Visby hamn. I stället ankrar de på redden. När det är hård vind kan besökarna inte heller landstiga med barkasser. Då blir besöket inställt och Visby går miste om kryssningsturisterna ombord.
I går skulle 811 passagerare på kryssningsfartyget Albatross ha gått i land, men det blåsiga vädret gjorde att de ändrade sina planer och hoppade över Visby.

811 personer som inte går i land! Låt säga att de spenderar 1500:-/person, vi blev BLÅSTA på

1 216 500:- på grund av att Thooomsson inte kommit till skott! Det är bara vid ETT tillfälle tre årslön för en handelsanställd!

Räknar man sedan vidare 1500:-x250000 personer....ja hur många årsanställda är det? Lägg sedan till de räkneexempel enligt nedan.

Seglar förbi
Johan Stenberg, skeppsmäklare på Carl Ekman AB, står på kajen och ser miljonerna segla förbi.
- De kommer inte tillbaka om vi inte bygger en ny kryssningskaj, säger Johan Stenberg.
Förutom de summor som passagerarna spenderar när de går i land, genererar kryssningstrafiken stora intäkter till kommunen. Ett fartyg betalar hamnavgifter och passageraravgifter när det lägger till i Visby, och är det ett stort kryssningsfartyg landar summan på över 120 000 kronor. Pengar som går direkt in i kommunkassan.
- Vi står vid ett vägskäl nu. Om vi vill ha kryssningsfartyg till Visby i fortsättningen måste vi bygga en ny kaj. Men jag tror att de planerna står och väger lite mot planerna på en ny arenahall, det finns nog inte pengar till båda, säger Johan Stenberg.

Sista kryssaren
Medan GA talar med Johan Stenberg kommer säsongens sista kryssningsfartyg in i hamnen. Det är National Geographic Explorer, ett mindre fartyg med 116 passagerare ombord, varav de flesta är amerikaner. Kaptenen ombord, Oliver Kruess från Tyskland, berättar att han hade problem med att anlöpa Visby hamn när han var här med ett större fartyg för fyra år sedan.
- Det blåste så hårt att fartyget var som fastnaglat mot kajen. När vi till slut lyckades ta oss ut törnade vi mot en hamnbyggnad och orsakade smärre skador. Så jag vet hur lurigt det kan vara i Visby hamn, säger Oliver Kreuss.
Det finns två förslag till bygget av en ny kryssningskaj. Det ena läget är utanför den norra piren och det andra är nedanför den södra piren.
- Vi har förordat det södra alternativet eftersom det innebär att man får dubbel kapacitet, man kan lägga till med två fartyg samtidigt, säger Mats Eriksson, hamnchef i Gotlands kommun.

190 miljoner
Enligt de förstudier som två konsultföretag arbetat fram, beräknas kostnaden för att bygga en kryssningskaj söder om hamnen till 190 miljoner kronor, medan kajbygget utanför den norra piren skulle kosta 145 miljoner kronor.
Tekniska förvaltningen har fått i uppdrag att söka EU-stöd eller annan möjlig delfinansiering för projektet. Hos kommunstyrelsen begär man 400 000 kronor i tilläggsanslag för att inleda en ansökan enligt miljöbalken.
- Vi väntar på beslut i kommunstyrelsen, och jag hoppas att de tar upp det redan i sitt oktobermöte, säger Mats Eriksson.

Kan satsningen på en kryssningskaj betala sig på sikt?
- För att vara ett kommunalt projekt i den här storleksordningen ser detta ut att ha en god intjäningsfaktor, om man ska uttrycka sig försiktigt.
Lars Thomsson (C), kommunalråd och ordförande i byggnadsnämnden, menar att man inte kan räkna med att kryssningskajen betalar sig.
- Man kan inte investera 190 miljoner kronor och räkna hem det i intäkter från hamnavgifter och liknande, det är inte realistiskt. Det här är en väldigt tung investering.
Nyligen har kommunstyrelsen fattat beslut om att garantera 17 miljoner kronor om året för driften av den planerade arenahallen i Visby.
Hur väger ni kajbygget mot satsningen på arenahallen?
- Vi har ju en begränsad ekonomi och vi kan inte dra på med hur många stora projekt som helst på samma gång. Så det är klart att satsningen på arenahallen väger in. Men på sikt är det klart att om vi ska vara kvar som kryssningshamn så måste vi bygga en ny kaj, annars är vi borta från den marknaden.

Det verkar som att det blir "Thom peng pung arena" som gäller! Den kommer säkert generera enorma summor pengar!!!!

eller blir det Thom peng pung i gotlänningarnas plånbok?

//C

Kommunikation!

Att försöka att kommunicera är nog det svåraste vi människor kan försöka oss på. Man har sina egna tankar och prioriteringar, det spelar ingen roll hur väl en planering och tankar är. Det går alltid att missförstå och anklaga en för att inte välja det rätta.

Då blir jag bara tyst och ledsen, klumpen i magen växer. Glöden äter, äter och äter på mitt självförtroende. Tills det inte finns något kvar. Tills bara maktlösheten finns kvar.

Allt det föder bara tankar, svarta tankar som inte är produktiva.

Men hur ska man då göra? Hur ska man undvika missförstånd och missriktad välvilja?

Vet inte!!!! Det enda jag vet är att klumpen fräter i min mage. Och att jag känner mig maktlös och korkad.

Kanske är det bästa att man håller tyst och inte säger något alls, då kan man ju inte göra fel!...Eller hur?

Tala är silver men tiga är guld.

//C

Gud vad man kan vara kluven! Å ena sidan vill man vara ledig, å andra sidan vill man uppnå de mål man satt upp!

Vackert väder, då vill man vara på stranden men samtidigt vill jag slutföra mitt bygge! Hur får man ihop det? Hur ska man göra för att inte bli stressad, för hur jag än gör kommer jag att känna en stress! Ställer jag för höga krav på mig själv? Tar jag mig på för stort allvar? Jag vet inte?

Kanske ska jag ta min dag på stranden och se om jag får mer energi av det, för att sedan kasta mig in i byggnadsprojektet. Och på så sätt bli tillfredställd på flera sätt! I stället för att bli otillfredsställd och sedan stressad!

Ja människan är sannerligen en komplex varelse! Och man är aldrig riktigt nöjd!

Som till exempel söker vi bot på alla sjukdomar så att vi ska bli hur gamla som helst, men vi har problem med att sysselsätta oss en regnig söndag!

Inte speciellt djupsinnigt men det är mina tankar!

//C