Hur mycket ska man sträva efter den perfekta julen? Och vad är perfekt?!

Jag har fyllt femtio i år, och har nog inte haft någon femtioårskris. Krisen är väl att hitta en kris. Men nu vet jag, min kris är att jag vill sammla min familj för en gång skull! På mina villkor, inte på mitt ex villkor.

Det har varit hon som styrt våra jular. Jag har i och för sig inte blivit den som stressat för att blidka henne.

Dock har mina barn stressat jobbat och farit för att mamma inte ska bli ledsen. Vilket hon alltid blir.

Nu visar det sig att min älsta flicka bryter ihop när tiderna inte passar mamma, då får jag dåligt samvete. Är det värt detta, att min töis bruyter ihop för att JAG vill samala mina närmaste, nej och åter nej.

God Jul!

//C