Många ser ryggsäckar som ett praktiskt sätt att transportera med sig ens kläder och nödvändigheter. Men det kan också vara ens oberabetade sorger, rädslor mörkaste hemligheter. I mitt fall finns det en hel del oberabetade sorger och rädslor. Sorgen över att förlorat de man älskar. Men även sorgen över att inte ha vågat. Jag har varit rädd hela mitt liv, jag har aldrig varit kaxig eller haft någon självkännsla.

Det är väl för att man är präglad i jantelagens skugga, "du ska minsann inte tro att du är något"!!!

Det och lägg sedan till detta att växa upp och inte vara älskad, den som älskade och visade mig det var min barnvakt!

Att aldrig ha någon som mötte en på skolan, kom på föräldrardagar eller på var i kyrkan på examen. Det är något som jag bestämt att mina barn inte ska uppleva. Men jag har väl fel och brister i det. Men det har också gjort att jag inte trott på att någon kan älska mig, fullt ut.

//S