jag sitter och tittar på kändisdjungel, jag erkänner! I reklamen inför kvällens program säger Inger "pippi"Nilsson...-du som har varit gift med den trevlige Björn Borg.

Pippi har i det läget blivit en Prusiluskan i min värld.

Men sedan när jag ser henne och Jannike prata om hur det var för de två.. blir jag imponerad. Vilket djup och känslighet! Det sa min förutfattade mening att det inte fanns hos dessa personer!

Fan hur ska jag hantera mina fördomar nu??

//C

Nu sitter man här och ser på tv och förundras över "helikopterrånet".

Att det finns så mycket pengar företagen samlar på sig. Men hur tänker dom? Samla en massa pengar i ett olarmat rum, utan bevakning och som grädde på moset, rummet har axcess från taket!

Jag tänker som så att det bör inte vara så svårt att hitta vilka det var som planerat och genomfört det här. Piloten är ju extraordinär, hovra och släppa ner rånarna. Landa sedan á la fickparkering i ett motlut, tyder på en tränad pilot. Kanske till och med militärt tränad. För att inte tala om rånarna, typislt militärt planerat.

Sanna mina ord, jag kommer att ha rätt.

//C

Det finns ju i allt, ett signalvärde, dvs en utstrålning. Det kan vara en persons kroppshållning, blick eller sättet att tala.

Men det finns andra saker också, uniformer, logga och profilkläder. Det är på något sätt ett starkare signalvärde i de, men vi reflekterar inte så ofta över det att vi bär en logga eller ett varumärke.

Det kan ju till och med vara så, att det är mode att bära en viss logga. Men det vi inte tänker på, är vad står loggan för. Vad är det företaget vill förmedla, sälja eller helt enkelt vill oss att tro? Det är få som gör den reflektionen vill jag påstå.

Hur kan vi annars gå omkring med jackor signerade av Marlbro eller Blend. De vill ju bara att vi ska tycka att kläderna är coola och bära dom. Men undermedvetet bidrar vi till att folk associerar sig med coola kläder och röker deras cigaretter.

En sak som vi nog inte funderar så mycket på, tror jag. Är detta med att bära en uniform, profilkläder, innebär att jag är ett företags representant. Och är därmed en ambassadör för företaget, verksamheten eller myndigheten vars kläder/uniform man bär. Allt jag gör blir då också associerat till just de jag representerar.

M a o. om Jag är Polis och bär uniform, representerar jag ALLA poliser. De medborgare som ser mig, kommer att döma mig och ALLA andra poliser, utifrån hur jag beter mig.

Lika är det med tjänstebilar, skulle jag fara fram som en vettvilling i en firmabil, skulle det ju inte uppfattas som god reklam för företaget. Ungdomar som är idrottsstjärnor får ofta tillgång till bilar som sponsorer tillhandahåller, bilar som är fullklistrade av loggor för de företag som sponsrar laget. De blir ju automatiskt sedda när en sådan bil körs ovarsamt. Eller att ha på sig profilkläder, där det framgår vilken klubb jag tillhör. Och iklädd dessa kläder är jag en representat för klubben, sponsorer och även kommande spelare. Det vill säga ett enormt ansvar för anseendet.

Det finns signalvärden i allt, man är representant.

Tänk hur en tidningsrubrik ser ut,

"POLIS (35) SLOG FRUN! "

"Landslagsman körde rattfull!"

I verkligheten var det Lasse 35 år som slog sin fru. Lasse hade semester. Och inte alls i tjänst som man skulle kunna tro av rubriken.

Och alla landslagsmän blir nu misstänkliggjorda!!! Det är kanske så att denna man var i landslaget för 15 år sedan.

Man är en respresentant och måste bete sig som en sådan även om man är ledig.

//C

Att resa II

Återigen har jag varit ute på en resa, låtvara att det bara är inom Sverige. Jag har färdats med bil, vilket jag inte brukar göra, jag är ju en knutte i själen, men denna gång har jag njutit av att se regnet ösa ner utanför bilfönstret.

Jag skulle i och för sig stå ut med regnet men det är ju så när man blivit lite bekväm, då väljer man att ta det som väcker minst motstånd, dvs bilen. Men resan blir inte så intensiv som den skulle kunna vara när man sitter i bilens skyddande skal.

Är det ett utslag av att man börjar bl gammal, när man väljer bilen framför Tigern? Kanske, kanske inte!

Nu blev det bilen i alla fall, gammal eller inte! När sedan regnet stod som spön i backen kunde jag inte låta bli att känna en viss tillfredställelse.

Det jag dock slås av att det är så segt att köra bil till skillnad mot att köra mc. Luften, lukten och känslan av att vara ett med mc.

För att inte tala om det signalvärde det finns i att komma fram och ta av sig hjälm och handskar. Folk tittar på en och det är inte sällan de gör det med en viss beundran i blicken. Men jag är ju inte ”den där” tuffe rebellen. Bara en vanlig kille med en skön cykel och ett brinnande intresse för mc, inget annat.

Jag gillar inte den bilden av Harley- folk som tycks råda, att de är dessa rebeller. Nej sanning och säga är det väl så att de ”köpt” sin rebell och detta på grund av att barnen flyttat ut och huslånet sjunkit.

Flåsa gärna runt på en hur tuff HD som helst, men stå för det! Försök inte byta skepnad till denna outlaw som de inte är! De blir bara patetiska i rollen.

För mig är fråga, vad är det de vill åstadkomma? Är det mc-åkandet eller rollen som är det viktiga? För mig är det mc-åkandet, farten och känslan att trycka till i en kurva och känna kraften. Ljudet av motorn som spinner, likt en katt. Och hur cykeln är ett med ens kropp, varje rörelse är bara en tanke i huvudet och automatiskt har cykeln reagerat.

Ska jag spela en roll, då kan jag börja på dramaten och kanske få betalt för jobbet!

Torr och alldeles vanlig har jag kommit fram till mina resmål. Inte en enda beundrande blick…..mer än på min nya bil. Jag har också sluppit från att torka kläder och att byta om från mc-kläder till vanliga kläder. Dessutom kunde jag handla med mig en massa saker från en del av alla dessa köplador man passerar.

Men jag kommer inte ihåg vart jag köpte en del av sakerna, alla städer har ju samma uppsättninga av Biltema, Claes Olsson och HM. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Sverige håller på att bli en enda stor köpmaknad, där ingen vet var man är!

Knutte eller inte! Jag är snart femtio (kris kanske) och det gör att jag kan ändra mig utan att ge en förklaring! Dvs  jag kan vara knutte och köra bil, när syftet gagnar MIG! Så det så!

//C

1 September!

Så är det nu höst! Känner att det börjar bli mörkt på morgnarna, det biter lite i skinnet när morgonrocken fladdrar till i vinden under promenaden ut till brevlådan och morgontidningen. 

Känner att energin sakta, sakta rinner ur kroppen. Det gäller att hålla i energin och fylla dagarna med positiva händelser och inte gå ner sig i deppträsket.

Kaffekoppen ångar lite och tidningsrubrikerna är ganska tydliga, men lampan vid soffan måste jag slå på för att läsa vad som hänt. Nu är det tända ljus och soffmys som väntar på kvällarna.

Svininfluensa pratas det om på tv:n, är lite oroad, har inte informerat mig om hur tuff den är? Måste erkänna, att när det framkom att en man dött, blev jag orolig. Har kommit fram till att jag SKA låta vaccinera mig.

Undrar vem som ska bli Hövding över ön? Det har funderats i lokaltidningarna, personer med rätt så dålig koll vem dom själva är har anmält sig som frivilliga!!! Det får inte bli en Joker, utan en engagerad person med bred erfarenhet och kontaktnät inom hela samhället.

Inte Markolio eller Bert Karlsson! Vi är värda något seriösare!

//C 

Vad är det, för mig är det där mest innersta, de tankar som man nästan aldrig ger uttryck för. Och varför man inte gör det, är väl för att det är just dem som formar ens person. Det är nog också så att det kan vara tankar som man inte är så stolt över.

De arga och ledsna tankar man kan, ha när den där klumpen i magen gnager. Det kan vara av oro, att man är ledsen, en känsla av otillräcklighet, oron över att göra fel i relationer med andra. Det kan vara nervositet inför en planerad prestation som en tävling, men det är ofta en annan form av klump. Och gnager inte lika hårt.

För att inte tala om de svarta och onämnbara tankar som kan komma, de som infekterar ens sinne och bara finns som ett svart moln på ens sinnes horisont. Tänk vad snabbt det kan gå, det är bara att vrida till med handen, så är allt över. Inga krav, inga dåliga samveten, inga klumpar som gnager och ingen som kommer att bli irriterad på mig. Eller då man står vid klippkanten och känner hur det suger till i magen. Och så plötsligt är molnet borta. Man på något vis påminns om vad som är viktigt och positivt i livet. Kärleken till en människa, känslan av tillhörighet och närhet. Att få bekräftelse och känna sig uppskattad gör att molnen försvinner.

Om man nu ska va så där flummigt smart, finns det fördomar och förutfattade meningar som jag har. Och en del är sådant som jag vet är helt politiskt eller outsägbart. Det skulle bara inte gå att säga vad man tänker. Det är så otroligt dumt. Fan jag blir ibland mörkrädd över hur dum jag är. Då och då hoppar det ut en groda…..och man blir avslöjad!

Undrar om det bara är jag som känner så här? Troligtvis!

Fan jag tror detta är mitt sätt att ha min femtioårskris, funderingarna kring livet och vad som är viktigt. Och hur jag ser på mig själv och mina tankar om hur livet runt mig ser ut. Är nog lite som en tränar försöker summera spelet vid halvtidsvilan under en match. Frågan som genast dyker upp, är detta halvtid?

Och den andra frågan är vem som bryr sig om mina flummiga och korkade tankar, jag reder knappt ut det själv!

Men vad som är säkert är att klumparna kommer och går!

//C

Ja äntligen har man semester. Och jag är väl som många, att när det är semester, ska tillvaron präglas av lugn och ro. Men sen är det där med alla dessa prodjekt som man samlat på sig under året, där man sagt sig sig att "det fixar jag under semestern". Dem kommer som ett brev på posten, och raskt förvandlas denna kravlösa tillvaron till kravfyllt och prestationsångesten kommer krypande.

Hur ska man göra? 

Tiden räcker inte till!!!

Hade en fundering när jag följde klippkanten sittandes på gräsklipparen i dag, kan det vara ett utslag av att jag fylle femtio i år? Att man får lite tidspanik, man ska åstadkomma något!

Jag vet inte men jag orkar inte ha dåligt samvete för det...

//C 

Resande

Jag är en resande person, men för mig kan ibland resan i sig vara det viktiga framför resmålet. Kan nog vara lite jobbigt för de som reser med mig. När vi kommit fram till vårt resmål, och ska som man brukar, utforska det och upptäcka, då är jag i planläggningsfas för nästa resa vi ska göra!

Det kan upplevas som väldigt stressande för alla runt mig.

Men det här förhållningssättet har ju nackdelar också! Den skapar väntan, det kan vara väntan på båtar, flyg eller bussar. För jag är effektiv i mitt resande, håller tider och ser till att vara insatt i hur resan ska gå till. Effiktivitet gör ju också att jag sällan stannar och tittar, upptäcker eller undersöker omgivningarna under resans gång. Nej det är vägen, flyget, eller tåglinjen som är det väsentliga.

Men det skapar VÄNTAN!

Och det finns väl inget som är så tråkigt som väntan! Men det är samtidigt kluvet, för väntan representerar också att jag uppfyllt ett delmål i mitt projekt.

Aldrig kan man vara riktigt nöjd men det är väl människans natur eller?

Jag har då också lättare att stå ut med den väntan, den som jag själv skapat eller planerat.

Förbrukare

Vad är då en förbrukare? Ja i min lilla värld är det de som utan lov tar sig rätten att förbruka min tid. Vad menar jag med det?

Om man har gjort upp att mötas eller göra något tillsammana och personen kommer inte! Hör inte av sig eller på något sätt indikererar att de är sena. Eller i värsta fall inte kommer alls!

Då förbrukar dom min tid, och det är en väntan som jag inte planerat för eller kan stå ut med. De förbrukar MIN tid och har inte bett om lov!!!!!!

Mitt stora problem är att det hela tiden rör MIG! Och det känns som det bara är jag som är den som blir irriterad eller illa berörd av att andra förbrukar min tid. Vad är det som gör att MIN tid är så viktig att det gör min ilska eller irrititation ursäktbar.

Kanske är det så att Jag måste fundera på hur JAG tänker och prioriterar mig i förhållande till andra.

Jag vet inte riktigt hur jag ska komma i mål med detta men jag tänker på det och hoppas att komma fram till någon form av lösning.

Nu har jag inte tid längre!!!

//C